Nu önskar jag att april aldrig ska ta slut

(Förhoppningsvis)

Så nu skjuter vi upp det här fram-och-tillbaka-livet till hösten för jag överlever fan ändå

Jag klarar mig själv så himla bra, så himla skönt

För även om vi inte är där för varandra så är vi inte där för några andra heller

Fuck no

Jag behöver inte dig

(Fast vi kunde ha det rätt fint också)

Idag har det nästan varit lite för varmt här i Göteborg, jag kan inte tänka utan sitter och läser bloggar flera timmar. Måste duscha, sitter i sängen och är lite äcklig.

"Den här veckan kommer bli så fin"

Och så blir den det
För det är sommar snart

Och jag överlever alltid himla bra på sommaren och

Tydligen våren med

Men jag och Johanna tog oss framåt till moshpiten och tillslut såg det ut lite såhär, med halva publiken på scenen...

Igår tog jag mig hem till götet och nu försöker jag plugga men känner mest av mina blåmärken. Fint ska det va. Imorgon åker jag hem till hålan för lite påsk med familjen. Jäkla flängande runt i Sverige, ska sitta hemma en evighet sen.

Just det, fick denna i veckan! Och mitt namn och allt, woohoo.

(Alltså, Rikets sal-bloggen och det)

Kulturstudier 30 hp, Genusvetenskap 30 hp, Påbyggnad på Webbredaktörsprogrammet 60 hp, och Litteraturvetenskap 30 hp (i den ordningen). Spridda intressen jag har, bestämde ordningen 2 min innan jag skickade in anmälan. Hoppas det blir bra, hoppas jag har ett jobb i höst istället. Orkade inte söka nåt stort program för det har jag ju läst nu. Orkar inte sådär jättemycket mer och jag vet ändå inte exakt vad jag vill bli.

Och så lyssnar jag på lite Bob Hund...
"Nu fantiserar han igen" 
"Nu fantiserar du igen" 
"Vad skall du bli när du blir stor?" 
Det ringer alltid i mitt huvud

Fast inte riktigt för jag känner inte honom och jag vet inte om jag vill det

Men att en spelning på Radiohuset här i götet kan vara så mäktig

Jag lovade Alexandra att han var bra och nu ska hon lyssna på bara honom i en månad

Jag med

Först Anton och Maja Milner (Makthaverskan) och sen suddigt på honom och Martin Elisson i Hästpojken.

Att nånting nånsin ordnar sig, är omöjligt att tro.
När natten faller över då och nu och sen.
Att nånting kommer knoppas eller nånsin stått i blom.
Nu när mina drömmar frusits ner.

Jag börjar tänka på,
Vad som skrämmer mig mest.
Det som är statiskt eller det som tar slut.

Då blir det vår igen, det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig, att det ska bli.
Jag går upp igen, det trodde jag aldrig.
Det tror man aldrig, att man kan.

Det blåser nåt fruktansvärt ute men ska ändå ta en promenad sen. Har stirrat på skärmen hela dagen (med utmärkt resultat). Och imorgon åker jag till Elin i Jönköping. Tillsammans med Fia och Johanna (som annars befinner sig i Norrköping och Oskarshamn). Ja vi har spritt ut oss men i helgen är vi tillsammans i bibelbältet.

Och jag menade det

Inget kunde förstöra för mig nu
Som den starka flicka jag var

Startade jag året

Utan löften men med flera kilo hopp

(Som jag kom att behöva)

Lyckan var att

Vara med alla de vänner jag var med då

Och se fram emot att träffa fler

Lyckan var den alkohol jag förtärt

Men lyckan var på riktigt också

Snön föll ner från taket

Men jag märkte ingenting

Och först morgonen efter såg jag landskapet runtom

Det var vackert där jag var

Men kunde bli ännu vackrare dit jag skulle

2011 hade precis börjar

Lyssnar bara på måsarna som flyger där utanför

Låtsas att det är sommarsoligt

För jag är sugen på att dricka iste

Och äta kulglass på en brygga med nån jag tycker om

Men istället sitter jag här och skriver fiktiva sms som jag inte vill skicka

Har kanske redan gett upp med insikten om att det är inte hela världen

Allt vi gjort har jag drömt

Du drömmer ingenting

Och jag glömmer aldrig nåt

Hör mig darra på rösten när jag är med dig

Hör mig tänka högt

På allt som hänt

Att när jag känner nåt, tänker nåt, skriver jag ner det

Är det så för alla?

Eller har jag bara ett konstigt behov av att konkretisera?

(Är det ett ord?)

Kanske klarar inte min hjärna abstrakta tankar

Kanske behöver jag ord för att förstå vad jag känner

Ibland tänker jag att jag skulle vilja kunna skriva mer abstrakt

Men det lär aldrig hända

Jag lär aldrig lära mig det

För då försvinner grundsyftet

Hela livet var ett disco?

Hela livet är så underbart när man är korkad tom och glad?

Hela världens hunger samlad i mig?

Svart är ingen färg det är så man känner sig?

Jag ser dem klättra i träden för att se mer av världen?

Visst exploderade vi fint?

Allt gör mindre ont sen?