Inser inkonsekvensen i mina två förra inlägg.

Men lite så är det, båda är lika motsägelsefullt ärliga.

Återgår till verkligheten eller

Återgår till fiktionen

Bara på väg nånstans hela tiden

Mot sämre tider och jag kan inte stoppa det

Blickar framåt och tänker:

"Jag får inte blicka så långt fram, framöver"

Min säng har fått nygamla sängkläder och väggen är fylld av göttiga affischer.

Jag trivs. Jag är redo för höst.

Jag blir som de jag umgås med för

Jag tycker allt är spännande och vill testa på nytt

(Kanske blir jag snabbt trött på samma sak om och om igen)

Det kan handla om allt ifrån musiksmak till dygnsrytm

Men ikväll ställde jag mig frågan:
"Vad vill jag helst av allt göra precis just nu?"

Så jag la mig i sängen och satte Håkan Hellströms låt "Du är snart där" på repeat

Det är bland det bästa jag vet

Och det är det enda jag vet att jag faktiskt tycker om

Förra veckan var det ju Göteborgs kulturkalas. Då såg jag bland annat Looptroop Rockers:

Hann också med Movits, och dagen efter åkte jag in för lite stand up (skrattade gott åt bland annat Robin Paulsson, Robert Larsson och Magnus Betnér). Sen såg jag Emil Jensen, och så blev det ny dag då jag njöt av Kajsa Grytt:

Efter det gick jag och Alexandra på ett författarsamtal med Beate Grimsrud. Sen blev det fredag och då såg vi Miss Li och sen Timo Räisänen tillsammans med Göteborgs symfoniorkester:

Vi hann också med lite allsång med Ola Selmén men det var kallt och blött.

Tänkte bjuda på lite Way Out West-bilder. Men först; publiken då Stefan Sundström spelade på Mariaplan!

Såå.. På WOW började jag med att se Explosions in the sky lite grann men tog mig sedan till The Hives


Sen snurrade jag runt och gjorde lite allt möjligt under Fleet Foxes spelning för fick inte ifatt Henrik. Men tillslut såg vi Robyn samtidigt som jag åt smålandsrulle.

Efter det njöt jag av en timme Thåström och drog sedan in till stan för att möta upp Johanna, för vi hade bokat tid för öl. Vi hamnade på Kellys och spelade Alfapet med våra bordsgrannar.

Dag två av Way Out West började med Tallest man on earth. Joinade Henke i publiken en stund innan det blev för varmt och jag var tvungen att sätta mig ner.

Sen hann jag med Noah and the whale, Säkert och lite Wiz Khalifa innan jag skulle börja jobba. Jag var nattvakt och hade koll på WOW-skylten utanför området till morgonen. Sen sov jag hela söndagen!

Och platta nektariner istället för söta bakverk

Känner ingenting men

Känner igen allt

Allt vi sa vi visste känner jag igen

Vi visste ingenting

Men det visste vi inte då

Vi minns hur vi sa

Och det var sant

Vi visste bara inte hur

Vi visste inte att det skulle bli så här

Att det skulle bli bra så här

Det kändes omöjligt då

Allt kändes omöjligt då

Då när allt var möjligt

Vi sa inte det men jag tänkte det

När vi stod på gatan en vinternatt

Det är det ögonblicket jag minns allra bäst

Trots att jag inte minns det särskilt väl

Hur vi gick ut i kylan och kändes oss som barn

Det är det där jag alltid kommer minnas

Bara det

Hur vi alltid kommer vara barn i varandras ögon

Och det är därför allting kommer bli bra nu

Bara därför

Jag råkade ramla in på en blogg av en tjej som gör helt fantastiska tygpåsar. Hon heter tovelisa och jag kan inte bestämma mig för vilken av dem här ovan jag helst skulle vilja ha.

Jag var ju på Way Out West men jag är fortfarande helt slut efter det så orkar inte skriva mycket om det. Det var fint och jag fick träffa min gamla vän från Skåne för första gången nånsin. Sen vaktade jag WOW-skylten utanför området lördagsnatten till söndagsmorgonen.

Den här veckan har jag mini-festival för det är Göteborgs Kulturkalas. Jag har hunnit se Looptroop Rockers, Movits, lite stand up, Emil Jensen, Kajsa Grytt och författaren Beate Grimsrud. När jag kommit hem efteråt har jag suttit vid datorn halva natten och haft ett litet leende på läpparna.

"Att jobba bakis är det värsta"

Smakade på orden och ångrade mig sedan

Att jobba med krossat hjärta är det värsta

Det är som feber

Det är värre än feber för feber kan mildras med ipren

(Dock har jag varken krossat hjärta eller jobb)

Har kommit över (läs: tagit) lite fler bilder från Öland Roots! Detta har Linnea tagit...

Och Ciccis bilder på en frusen Lisa...

På ett så himla fint vis

Inte sådär att jag blir ledsen när jag återvänder till verkligheten

Utan bara glad för att livet är fint

Allt som kommer ur mig är pretentiösa ord om livet

Fult

Om hur jag gett upp

För längesen

Och allt det där jag trodde jag visste om mig själv är inte sant

Inget i mitt liv är konstant
Ger upp idag och är fylld av all världens hopp imorgon

Denna cirkel om och om igen

Men allt hopp i världen kan inte ta mig genom ännu en vinter

Så kom, snälla nån

Håll om mig även om jag säger att jag inte vill

Egentligen är det bara det jag vill

Vad är livet mer än bara det?

Vad ska vi göra ända fram till maj?

Håll om mig sen

Jag fördeppar för snart är det höst

Jag orkar inte anstränga mig då

Så måste bygga upp immunförsvaret nu

Vet inte hur man gör

Det är dömt att misslyckas

Min hjärna håller mitt hjärta vid liv

För mitt hjärta är trögt

Och jag tror inte att jag har tänkt så här klart i hela mitt liv

Jag önskar bara att jag kunde få ur mig

Allt

Craving jag har en lördagskväll som denna: Att bli ägare av en sjömansklänning. Eller den här klänningen som finns på Monki:

Har ägnat en stund till att ladda ner bilder på mig själv från andra på Facebook. Eftersom det är min blogg gör jag vad jag vill och bestämmer att ladda upp lite här.

Från Alexandra när hon och jag och Felix hade Kalmarfest i min soffa:

Sen där nån gång åkte jag till Jönköping, och Elins vän Julia fångade mig på bild

Så snabbspolar vi ett par månader och så hamnar vi på Andra Långdagen där jag var med Sandra

Den kvällen hamnade vi på Jazzhuset med Alexandra

Och fotade oss i toaspegeln

På Rosita-dagen fotade Annelie

Och så hoppar vi till förra helgen och Emmaboda, där Susanne tog kort

Här kommer lite Emmaboda-bilder, fint va! Vi bodde på exakt samma ställe med exakt samma Viktor och Daniel som förra året och det var fantastiskt att träffa dem igen. De är från Mjölby och pratar lite roligt. Detta kortet är taget precis när vi kommit dit så därför ser de ganska fräscha ut här.

Jag gillar att va på bild med Daniel för då ser jag fräsch ut. För det gör han aldrig på kort. Jag ser också himla glad ut här. Och det var jag väl med!

Sen träffade jag två andra gamla Emmaboda/Popaganda-vänner i Yelle-publiken

Den svenska björnstammen var vackert. Jag vevade med en glowstick och sjöng.

Sture var söt som vanligt

Sen lekte vi med snören med våra nya vänner

Jag missade allt jag ville se för jag hade det bra under partytältet. Där regnade det inte. Men jag och Daniel sprang i alla fall iväg till Familjen. Där var det ös!

När det var dags för frukost var det lera, lera och lera.

Men vi var rätt torra här under ändå. Så länge vi inte satte oss i leran då.

Lille campet. Philip, Fia, Robin och Alexandra var också där.

Stephanie var fin när solen kom

På natten var det dags för Infected Mushroom och då var vi trötta och trasiga

När vi skulle hem föll campet ihop. Men det gjorde ju inget. Vi hade det så sjukt awesome så önskar att det pågått ett par dagar till.