Vem där?

Det slog mig
Jag vet nästan inte alls vilka det är som läser min blogg

Vetlanda och jag

Lördagsbild snodd av Susanne! Min bild på FantomenK:

Nu kan du få mig så lätt

På lördag ser jag ut lite såhär
(Haha, kolla min papperskorg i bakgrunden)

Alla vill se dig dala nu Håkan Hellström

Jag har lite låtsassommarlov och åkte in till stan idag
Hämtade biljetterna till Håkan-konserten som är nästa vecka
Och köpte en T-shirt som jag ska ha på mig då
"Nu kan du få mig så lätt"
Står det på den

Nyss spelades River en vacker dröm på P3
Jag har inte lyssnat på den på en månad så
Nu ryser jag och känner att nästa lördag kommer bli
Dansdansdans så in i helvete och jag ska skrika så jag blir hes

Öland Roots 2007

Blev sådär härligt festivalpepp och snart är sommaren här. För att drömma mig bort till sådant som inte är så långt bort tänkte jag att jag kanske ska skriva om mina bästa festivalminnen. Börjar med ett här iallafall, så får vi se hur det blir sen.

Och då känns ju vettigt att börja berätta om min första festival. Öland Roots 2007. Jag var där bara 2 av 3 dagar men det var fint ändå. Vi var fyra tjejer i ett tält men jag umgås i stort sett bara med en av dem idag. Johanna och jag såg ut så här när vi var 17:
Det slår mig att vi inte kände varann jättebra på den här tiden. Tur att vi gör det nu.

Så vad gjorde jag denna helg? Mycket, men nånting jag minns väl är hur vi dansade till svensk reggae utanför ett tält en hel natt. När solen började gå upp satt vi vid bajamajorna och pratade med pojkar som gick på samma skola som vi.
Och så kom han förbi förstås. Jag frågade om jag fick en kram och han sa självklart och så babblade jag så som jag alltid gör. Klockan fem på morgonen.

Kvällen efter köpte jag en jävla mössa och lyssnade på Svenska Akademien. Jag stod bredvid en kille som var lika kort som jag och vi såg ingenting. Vi skapade låten "För kort för festival". Senare visade det sig att denna kille var journalist och hade ett förflutet som fotbollsspelare i Italien. Jag läste hans bok.

Kanske kan det här gå bra

Jag har startat en ny spotifylista. Det har gått lång tid sen Bakfylla & Eufori så nu jobbar jag med Kanske kan det här gå bra. Kom inte på nåt bättre namn så det får duga.
Har lagt in lite låtar jag gillar men kommer fylla på under hela sommaren!

Den svenska björnstammen, Djurpark, Kajsa Grytt, Popterror, Det vackra livet, Vit Päls, Jonathan Johansson, Snöblind, Serenades, I'm from Barcelona, Anton Kristiansson, Håkan Hellström med mera!

Som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder

Vill inte tänka på dig mer
Men det är ett omöjligt projekt
Att inte göra det
Du släpper aldrig taget om mitt hjärta
Eller om mitt hjärta aldrig släpper taget om dig

Jag tänker att jag måste gjort nåt fel
Men nej
Jag har aldrig gjort nåt så rätt
Aldrig så säkert, så målmedvetet
Det var du som gjorde fel
Den här gången

Vi är dömda att leva så här för evigt
Jag bara vet det
Vi förtjänar att bli lyckliga
Men vi blir aldrig det

Det är inte så flashigt

Alltså det här med att Emmabodafestivalen är som en modevisning fattar jag inte. Det här snacket om att där bara är massa hipsters, varifrån kommer den fördomen? Eller inte fördom kanske, de som säger det är ju såna som varit där. Jag har varit där två gånger (och peppar tredje besöket!) och känner inte alls så. Tycker att folk ser ut som på alla andra festivaler; man tar på sig vad man orkar och orkar man inte så är det okej.
Tror att många inte vill åka till Emmaboda på grund av den grejen men det är verkligen inget jag tänkt på i alla fall. Som alla andra festivaler så är Emmaboda också rätt skabbig...
Så här har jag sett ut där på mina besök:

2008 satt jag i Emmabodastan med NOFX-tröja, äckligt hår och inget smink. Hade även hamburgerflottiga, rosalila strumpbyxor.
I somras, 2010 alltså, hade jag också äckligt hår. HM-tröja o blommig kjol. Sår på näsan efter att ha blivit fimpad på och linda runt benet efter mystisk skada. Accesoar: Gandalf-käpp (att stöjda mig på istället för mitt onda knä).
Hatar för övrigt den bilden lite grann. Men publicerar ändå. Ser så konstigt tjock ut.

Ur En midsommarnatts mardröm

Ska vara jobbig och publicera ett utdrag från vad jag skrivit i helgen. Har insett att det är livsviktig terapi att skriva utförligt, kanske kan jag gå vidare när jag är klar. Here it goes...

”Glad midsommar! Är det fest?”

”Det är fest, jag sjunger Håkan Hellström”

”Är du i stan? Får jag komma bort?”

Hon fick komma bort till honom. Han var bara en bit därifrån på fest hos en vän. Hon tog sig ut från lägenheten som gav henne cellskräck. Hon frågade om någon ville följa med men hon skulle få gå själv. Jordgubbsvinet var slut men hon ville inte komma tomhänt, så hon tog med den flaska vin hon egentligen tänkt dricka upp. Hon gick ut på vägen, som nu skilde dem åt, och började gå åt hans håll. Klockan var mycket och hon trodde aldrig hon skulle komma fram. Det kändes som alla de gånger hon gick på hans gata, alla de gånger en för lång gata funnits mellan dem. Så hon började springa. Hon var full och hon började springa och hon blev aldrig trött. Hon stannade inte förrän hon kom fram till en gräsplätt. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen nu så hon ringde till hans mobil.

Inget svar. Testar igen. Svar:

”Jaaa jag har lurat mig själv! För många gånger nu!! Jag trodde…”

”Hallå!? Vart är du? Kan du gå ut och möta mig?”

”Du måste va sjuuuuk”

”Hallå?”

”Ja jag går ut!”

(...)

Hon bet på toppen av vinflaskan som hon höll mellan deras kroppar. Så att han inte skulle komma närmare. De satte sig på trappan utanför huset där festen var. De skakade de av kyla men de ville inte gå in. De ville vara ensamma. Hon spelade musik från sin mobil. Berättade att hennes ringsignal har hans namn i låtnamnet. Han var fullare än hon nånsin sett honom och han skakade på huvudet.

”Nejnejnej”, sa han. Och: ”Får jag en kyss?”

”Sen”, svarade hon i hopp om att han skulle glömma det eller överraska henne. Om han kysste henne snabbt skulle hon inte hinna säga nej, hon önskade att han skulle göra det.

”Vad gör du här?”, frågade han.

”Jag ville bara träffa dig”


Utkast från oktober

Ikväll sitter jag ensam på mitt rum och tittar på fransk film. Le hérisson. Men mitt i den började jag läsa sådant jag skrev för längesen och jag tänkte att det är ändå så pass länge nu att jag borde publicera. So here it comes.

Igår lurade jag dig att skriva
"Nu blir jag säkert kär i dig"
Fast egentligen pratade vi om Den svenska björnstammen
Jag önskade att jag vågat skriva att jag redan är det i dig
Eller inte redan, fortfarande

Ikväll var jag med min mamma och morfar i stan
Längtade bort
Låtsades att jag kommenterade allt för dig
Varenda liten skitsak ville jag berätta
Men sen var vi hos mormor och mina tankar var istället
1, 2, 3, 4, klick, nacknack
Så lät hennes dropp
Om och om igen fyllde det min hjärna istället
Och de där skitsakerna kändes ännu mindre

Västkustskärlek

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blir kär i alla jag möter
Och nu har jag förälskat mig i en stad
Göteborg är min rebound och jag njuter av dess närvaro
Men det är ingen enkel stad att älska
För många har gjort det förr jag
Slits mellan att vara oorginell och inspirerad

Om konsumtionshoror

Alltså det Fanny skrev på sin blogg häromdagen om självrättfärdigande skitsnack tyckte jag var ganska fantastiskt. Värst vad jag börjar länka. Värst vad jag engagerar mig.

Hon som blir trampad på (Beskyddaren av tonårshjärtan)

Ännu ett blogginlägg av Sandra Beijer som får mig att skratta (för att det är så fint) och gråta (också för att det är så fint). Ler med tårar i ögonen åt hur människor tycker om de små sakerna. Precis som jag brukar göra. Men tänker att de inte borde nöja sig med det, det är vackert för stunden men i längden är det ingenting. Ett exempel:

"Vi dansade vals i skolan. VALS. Och pojken som vänt upp och ner på min värld ler mot mig och frågar om vi ska dansa. Vi dansar lite halvdant. Han trampar mig på tårna men jag bara ler, han får trampa på mig hur mycket som helst bara han är nära och håller sin hand på min skuldra."

Jag vill bara säga till den flickan NEJNEJNEJ. Bara för att du får dansa med den fina pojken får han inte trampa dig på tårna. Han får inte trampa på dig även om han håller sin hand på din skuldra. Vill jag säga till henne.

Plötsligt blev jag beskyddaren av tonårshjärtan. Om det ändå var ett yrke... Jag skulle göra ett så bra jobb. Jag skulle förstöra romantiken och mysteriet kring kärleken för dem men de skulle tacka mig tillslut.

Knäppekatten

Jag har samlat på mig en massa foton på en katt och vill liksom dela med mig. Jag kallar henne Knäppekatten för det passar ibland, även fast det inte är hennes riktiga namn.




För det är på rutin

Fastän jag börjar från början
Så vill jag aldrig släppa taget om dig
Och fast jag bara vill glömma
Så handlar alla låtar om dig
Det handlar om dig, det handlar om mig
Jag skriver om dig, jag tänker på dig
Fastän jag börjar från början
Så vill jag aldrig släppa taget om dig
Och fast jag bara vill glömma
Så handlar alla låtar om dig

Det handlar om dig, det handlar om mig
Jag skriver om dig, jag tänker på dig

/Veronica Maggio och jag

Och allt vi kan göra är att gå ut och dansa

Månen är full men det är jag också
Och jorden är knäpp, den behöver doktor
Himlen är svart så den matchar jeansen
Och hjärtat och allt som man samlar i det

/Anton Kristiansson

Emo-väggen

Jag har gjort en emo-vägg. Tänkte beskriva varför jag gjort det men kom inte på nåt bra. Kanske har det att göra med att min dator blivit för full av virtuella post-its (så kallade fästisar), och att jag behövde mer plats. Lite så här ser högra sidan av mitt skrivbord ut nu (det utsuddade är en länk till ett distansrum samt inloggningsuppgifter till en databas, och bakgrundsbilden är tagen härifrån):
Och så här ser min vägg ut (lite grann som om en tioåring hade gjort det men hoppas det blir bättre när jag fyllt den mer).

Sena vårtecken

Lite sent för vårtecken kanske men ett är att
Jag trots allting
Istället för att beta av TV-serie efter TV-serie
Säsong för säsong
Istället hoppar runt och dansar av energi
Lägger mig inte under täcket utan
Läser böcker som om jag aldrig gjort nåt annat och
Planerar för sommaren på riktigt

Imorgon drar jag på spelning med Popterror. Längtar en himla massa.

Gammal och bitter

Ikväll läser jag vad Sandra Beijers läsare gjorde för några veckor sen. Tänker att de måste lära sig sluta att romantisera. Jag vet det är spännande men det kommer krossa dem tillslut.

Vi är förlorare, vi två, sen du var 17 år

Skyll dig själv, för folk vill gärna lära känna dig
Men nej

/Håkan Hellström

(De sa att P3 Guld skulle bli min bästa kväll det här året
Och jag hoppades det och jag levde en månad med den förhoppningen
Nu hoppas jag att det inte är sant
Och önskar jag mindes vad du sa innan vi hoppade in i taxin)

Söndag vid Feskekörka

Det var dödens varmt idag så jag åt glass med skåningen och den andra smålänningen. Men först gick vi på loppis och åt baguette i gräset. Sen åkte vi till mig och spelade kort på balkongen. Fast vi fick gå in ibland för det var lite för varmt.



Majhimlen

Egentligen är du inte kär i mig
Och egentligen är det okej med mig
Jag blir alltid kär i nån annan
Så du är slöseri med tid

Aldrig riktigt slut

Du var anledningen till att jag överlevde
Men du dödade mig också
Du vet kanske inte om det
Men du dödade mig också
Och jag blev så jävla liten i mina egna ögon
Det har gått åt för mycket energi
Jag har lagt för mycket energi på dig i flera år
Fan fan fan
För att det aldrig löser sig
Ens då det kan lösa sig hur lätt som helst
Fan fan fan
Fan ta dig fan ta dig fan ta oss
Ibland tänkte jag att om jag inte får vara med dig
Så får det va
För du var allt jag ville ha och
Ingen annan kunde vara lika bra
Ibland tänkte jag att jag kommer bli knäpp
Om jag ska vara med dig
För om det hade blivit vi två skulle det vara för alltid
Baby
Jag skulle aldrig lämnat dig
Du var anledningen till att jag överlevde
Men du dödade mig också
Du vet kanske inte om det
Men du dödade mig också
Och jag blev så jävla liten i mina egna ögon

Det har gått åt för mycket energi
Jag har lagt för mycket energi på dig i flera år

Fan fan fan
För att det aldrig löser sig
Ens då det kan lösa sig hur lätt som helst
Fan fan fan
Fan ta dig fan ta dig fan ta oss

Ibland tänkte jag att om jag inte får vara med dig
Så får det va
För du var allt jag ville ha och
Ingen annan kunde vara lika bra
Ibland tänkte jag att jag kommer bli knäpp
Om jag ska vara med dig
För om det hade blivit vi två skulle det vara för alltid
Baby
Jag hade aldrig lämnat dig

Hela världen är så underbar bara man får ett svar

Ärligt talat det var skönt med ett dåligt svar
Än inget svar alls

Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på

Idag har jag haft Håkan Hellströms låt Aprilhimlen i huvudet hela dagen och det. Nynnat "Jag tänker alltid på dig i april" med tillägget "och alla andra månader också".

Nu ska jag duscha, sen ska jag tvätta och så kommer flickan i Majorna hit och dricker lite öl med mig. Det är jag värd för jag tycker att jag har varit duktig i skolväg idag.

Och så stör jag mig på hur tråkiga blogginlägg jag skrivit på sistone. Men kan ju också resonera som så att jag hellre skriver tråkiga blogginlägg än lever som jag gör när jag skriver bättre. Det är inte värt det.

Valborg tvåtusenelva

April tog slut ändå och det är väl okej för maj är himla fint. Satt på en filt i Slottsskogen med halva Göteborg på Valborg. Dansade och spelade kort om vartannat och när det blev för kallt tog vi en spårvagn till Majorna. Men jag fick inte gå upp i lägenheten för min vän innan jag hade greppat min mobil, så det gjorde jag.
En kvart senare log jag något oerhört fast att jag kanske egentligen inte borde. Jag är fylld med tomma förhoppningar igen. Då gick vi upp och tömde ett kylskåp, och sen somnade vi tre stycken i en säng.

RSS 2.0