Förra veckan läste jag klart Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, av Haruki Murakami, där han beskriver hur han springer maraton och vad han tänker på under tiden. Boken innehåller många intressanta tankar, men det jag fastnade för lite extra var detta...

"Det är inte så att jag skriver ner det jag tänkt ut, utan jag tänker när jag konstruerar meningar. Genom att skriva, strukturerar jag mitt tänkande. Genom att skriva om, fördjupar jag mitt tänkande. Men det händer förstås att jag inte förmår att komma till någon slutsats hur många meningar jag än skriver."

Jag känner precis likadant. Vilket känns bra. För om en superhyllad författare tänker och gör likadant så kan det inte vara fel.