Badkaret står i trapphuset och badrummet har inget golv. Och jag orkar inte tänka och mina ögonlock är tunga. Och jag har sett klart alla avsnitt av New Girl och jag lyssnar på She & Him och önskar att jag var Zooey Deschanel. Och imorgon är veckans tråkigaste dag men på fredag kommer Johanna och henne vill jag krama hårt, och jag hoppas att januarigöteborg blir lite mindre sovjet då.

Jag sov halva helgen som var och den andra halvan levde jag i dimmig ultrarapid. Och jag drack upp den sista julmusten och nu väntar jag på påskmust, och imorgon kanske kocken på jobbet steker en raggmunk i pizza-storlek till mig.

En plansch ramlade ner från väggen förra veckan och den ligger fortfarande på golvet för jag orkar inte sätta upp den på väggen igen. Det är som att mina krafter är begränsade under vintern, jag har ingen energi att slösa bort för den jag har måste användas till att överleva. Som att jag laddade min energi-reserv en vecka innan jag orkade betala räkningar och vattna mina blommor. Men vi överlever, både jag och blommorna.

Formulerar meningar och smakar på orden

Måndagskväll och jag är trött. Men planerade nyligen sysselsättningar för veckans andra dagar så ska bara ligga i sängen nu. Det blir fika, klippning, bio och utflyttningsfest. Kanske ska jag börja läsa Norwegian Wood (av Haruki Murakami) som jag köpte igår.

Anna och jag gick runt på stan igår för vädret var fint och vi behövde luft på grund av lördagsnattens öl. Då tittade vi på P3 Guld, var på Parken, köpte burgare på Avenyn och gick hem till henne och somnade i hennes skönaste säng.

Det här var inget givande inlägg men det är kanske ett måndagsexemplar.

Jag har hört att allt är lugnare ju längre norrut man kommer

På lördag är det P3 Guld-galan och jag har inte vunnit några biljetter i år så får titta på det några kilometer ifrån istället. Och eftersom det är tråkigt att titta på gala själv så gör jag det med Psykopaten, som inte alls är en psykopat. I själva verket är det jag som är det.

Det är sånt jag ser fram emot lite grann för annars bara jobbar jag och eftersom det är januari nu så är det ganska tråkigt. Allt är lite tråkigare den här månaden. Jag tittar på senaste säsongen av Breaking bad och Boardwalk empire, samt lyssnar på gammal podcast.

I fredags var jag på Jazzhuset och insåg att där aldrig blir sådär kul som man vill. Så jag lämnade kommunen och vi startade en eld där i skogen och nickade medhållande till "är du lika trött som jag?". "Ja jag sover bort ännu en helg".

Markus Krunegård har publicerat texten till den nya låten han kommer spela på P3 Guld på lördag och jag dör av förväntan. Om han bokas till Emmabodafestivalen blir jag lyckligast i världen.

Det är en känsla som jag haft sen jag var barn

Som jag vant mig vid att ha

Livet pågår nån annanstans

Januari

Flydde mellan Vetlanda, Norrköping och Göteborg
Lyssnade på gammal högstadiemusik
Såg Håkan Hellström för första gången på P3 Guld

Februari

Läste mängder av serier för att stilla min rastlöshet
Lyssnade på Håkan Hellström - Du är snart där kanske tusen gånger
Blev förälskad i Säkert! med Johanna bredvid mig
Satt uppe hela nätterna och lyssnade på skrikmusik

Mars

Var på inflyttningsfestival hos Johanna och Hannah
Flyttade till Göteborg och gjorde upptäcksfärder för att inte känna mig vilsen
Gick på Textival och fick en pratstund med mina favoritkomiker

April

Hälsade på Elin i Jönköping med Fia och Johanna
Dog lite av att se Anton Kristiansson uppträda
Hittade mitt namn i Rikets sal-boken
Åkte till Stockholm för att se på Dropkick Murphys
Firade påsk vid Kalmar Slott


Maj

Såg till att krossa mitt hjärta ordentligt så att det blev helt igen
Gosade med en katt i sängen och på balkongen
Dansade till FantomenK med Vetlanda-vänner

Juni



Blev en utbildad webbredaktör
Svettades till Andra Långdagen, Håkan Hellström och i Lisebergskaruseller
Gick på min brors student
West Coast Riot-festivalade med Johanna
Firade finaste Midsommarafton i mitt kök och andra platser i Göteborg
Svettades på Where the action is
Drack lakritsshots på balkongen och Rosita bland näckrosor



Juli

Levde sommarliv med Johanna i Göteborg
Funktionärsjobbade och dansade i Öland Roots-regnet
Var konstant blöt på Emmabodafestivalen

Läser gamla inlägg, gamla utkast som aldrig publicerades för de var inte menade för det

Det var något med den serierutan som jag tyckte var så fin. Kanske är det för att meningen ligger så bra i munnen. Serien hittade jag här på Hannes Hopfs blogg.

Det där att man skriver nånting man känner och en minut senare får man som en käftsmäll rakt emot sig från ett annat håll och man tänker att nu kanske det blir jobbigt igen. Fast det blir det inte, det kan det inte bli för jag har redan vant mig vid tanken. Det blir snarare en lättnad att veta vart man har varann.

Det är just det där - att för ett år sedan ville vi inte åka ifrån varandra och nu vill vi inte ens ses. Och det är ömsesidigt för kanske första gången någonsin.

Jag var bara tvungen att säga det. Det kan inte vara för mycket begärt.

Jag insåg precis att idag är det ett år sedan jag åkte till Göteborg. Då jag hälsade på i Majorna, gjorde första besöket på King's head, hälsade på i Örgryte, tittade på rummet jag bor i nu, och åkte någon dag senare hem till hålan igen för att sedan återvända två veckor senare. Det var de två längsta veckorna i mitt liv, minns jag.

Och det här var det snabbaste året jag varit med om. Allt som hänt, och nu är jag är här och allt är så bra. Det var det sista jag tänkte igår innan jag somnade; att trots min stressiga hjärna så är det som det ska. Ibland glömmer jag att tänka på det, ibland vill jag ha misär bara för att känna en känsla jag så väl känner igen. Jag kan finna en trygghet i att vara ledsen för då har jag inget att förlora. Men så kan man inte leva så jag fortsätter uppskatta mitt glada jag lite till.