Jag vet inte vad jag ska skriva för

Det blir bara för starkt eller för svagt

Allt jag tänker

Mina tankar säger emot varandra

De ropar från varsitt håll och jag kan inte förstå

Vad jag menar, så hur ska jag kunna förklara

För någon

Det kommer aldrig finnas nåt som heter "rätt tid, rätt plats"

Som min husgud sjunger

Här är Jerry när vi är på väg till hans lägenhet i Malmö. Tycker det är en härlig bild. Jag och göteborgsflickorna Anna och Johanna hade en så himla fin helg där för några veckor sedan. 
Sen hade jag hiphopvecka som jag bland annat spenderade på Colors på Nef. Här är Anna på väg dit från Hannah och Karro.

Där hade de förresten färgglada drinkar. Jag drack den röda men önskar jag hade tagit den blåa för den smakade blåbärssoppa och det är så jävla gott.

Några dagar senare blev det ännu mer hiphop. Till exempel en suddig Simon Gärdenfors.

Och sen Henry Bowers. Så jävla bra kväll det där var.

En söndag gick vi på Moon Thai Kitchen och jag försökte fota för det var så fint där men alla finisar blev suddiga. Som vanligt.

Förra helgen var Johanna här och vi firade våra födelsedagar (som har ett mellanrum på tre månader) med hotellfrukost och diverse kul grejer.

I måndags var Anna hos mig och gjorde handfatet blått.

Och det är är resultatet!! Jag har gröna längder och jag älskar det så himla mycket!

Men jag säger det nu

Att ibland saknar jag dig så jävla mycket

Och jag vet inte om det är personen i sig eller

Bara någon

Kanske ett hopkok av alla jag nånsin träffat

Alla jag sårat och alla som sårat mig

Saknar jag nu

Människor är svåra

Och akta dig för människor

De gör dig illa om de kan

För att inte själv bli sårade

Jag vill bara andas

När Johanna åkte till Australien köpte jag röda converse för jag saknade hennes sådana (och henne!!). Jag blev glad av att se dem i min hall trots att det inte var hennes utan mina. Snart åker Anna till andra sidan jorden och jag tänker byta min ringsignal till den hon har. Hon hatar ändå min (Rymdkrafts låt Kanterelle) så nu får det bli Intergalactic med Beastie Boys. Sen tänker jag på Säkerts låt Isarna, så som jag alltid gör, tänker alltid på den men ändå...

Du har köpt Lonely Planet,
Du åker till ett söderland rätt snart
Jag låtsas att det är av kärlek
Till stan jag stannar kvar
Jag sträcker ut mig, säger:
"Det är till att vara märkvärdig
Åka härifrån när solen är såhär
Men du, du är som du är"

Håll om mig

Säg åt mig att vara lugn

Gör det och låt mig andas i takt med dina andetag

Vem du nu är

 

("Vad du än heter

You're the love of my life")

Jag är vilse i djungeln

Som min vän säger

Eller bland kvarteren där vi går

Vi blir bara fler och fler

 

Sitter vid köksbordet och väntar på att brödet ska bakas klart i ugnen. Läser sådant jag skrev i somras (ja jag tycker inte det är sommar nu längre, det har hunnit bli september). Och så läser jag Sandra Beijers blogg Niotillfem som innehåller det finaste inlägget på så himla länge. 92 dagar heter det och det är verkligen värt att läsa för ibland så tror man att man är ensammast i världen men det är man inte.

"Nu börjar den fjärde månaden, nu börjar mitt liv utan honom på riktigt, för det har jag bestämt. Vissa tycker jag har varit knäpp som har varit så öppen med hur jag känt kring det här sorgliga, men jag vet inte på vilket annat sätt jag hade kunnat göra. Jag var tvungen. Och jag tror också att ju mer öppen jag har tvingat mig själv att vara, desto mindre kan jag hoppas på att allt ska bli som förut. För det är den värsta känslan, när man går runt och någonstans tänker att han ska höra av sig och säga att han ångrar sig. Det går inte, så måste man sluta tänka omedelbart. Den här texten gör det fullkomligt omöjligt att något sådant skulle hända. Jag tror ärligt talat inte ens att jag vill att det ska hända längre."