Den där båten

Klaustrofobiskt eller öde dansgolv

Ger alltid eftersmak

Jag sprang därifrån som vanligt men

Den här gången överlevde jag

Jag förstod inte hur det gick till

Hur vi hamnade i parken och

Drömde drömmar om sommaren

Och jag vet inte nu

Du där med resväskan i handen

Säg mig

Vad vi tänker nu

För det känns som det alltid är samma sak

Men jag gillar det

Det är livet

Och jag vill så gärna skriva nåt här men det blir liksom aldrig av. Men så ser jag ett avsnitt Californication, och ja den går mer och mer utför för varje avsnitt, men det är det där med Hanks världsbild som får mig att återkomma hit. Bakom seriens alla överdrivna scener så finns två människor som älskar varandra mer än något annat. Och det är så jävla vackert att jag måste pausa och fundera över det en stund. Eftersom hans sätt att fly från Karen känns så verklighetstroget i denna absurda historia.

"Everything I write is either for her or about her, so I'm with her even when I'm not, in my writing."

That's very moving Hank.