Och så trodde man som vanligt att höstlovet är något man behöver. Men det känns som att det nästan varit bättre att skippa det. Då hade man iallafall sluppit veta vad man går miste om i vanliga fall.
Det är inte så att jag inte gillar skolan, man brukar ju säga att man måste ju göra något för att inte bryta ihop totalt av sysslolöshet. Men det jag inte gillar med det är att jag måste gå upp två timmar innan skolan börjar (klockan 6, vad är det för jäkla tid!?), samt att om det tar en timme till skolan tar det även en timme hem. Två timmars bussresa!
Och för att krångla ännu mer menar jag på att det egentligen inte gör nånting att åka buss så mycket per dag. Jag har alltid nåt att göra; ex lyssna på Pang Prego, Mammas nya kille, läsa eller lyssna på lite skön musik.
Så, nu till saken. Vad det jäkliga är. Det jäkliga är att det är mörkt hela tiden. Jag orkar inte med det. Hade jag bott i stan hade jag hunnit hem innan mörkret föll, men det gör jag aldrig nuförtiden. Det stör mig helt enkelt.
Jag gör nu allt för att hinna hem innan solen gått ner, och då går träningen åt helvete också.
Shit, så mycket svordomar.
Så, jag har inte klurat ut vad jag ska göra åt detta under de senaste tre åren, men jag har inte gett upp ännu!
Jag fördriver tiden med att dricka te och titta på tv-serier (Weeds, Monk, Jericho, Ghost Whisperer, The L Word, Andra Avenyn, och självklart CALIFORNICATION (se nedan))