Nytt år för längesen. Inviger det med den här gamle goa låten som liksom sammanfattar hela vintern...

Solen går upp och vintern tar slut
Det gick upp för mig nån gång innan jul
Att du har gått vidare och träffat nån annan
Ändå måste jag höra det gång efter annan
Att du inte är kär men att du hoppas och bli
Ett rationellt beslut nån gång innan jul
Jag förstod att nåt ändrats, ingen mer dramatik

För det är så tråkigt och trist utan dig.

Och vi har trott på någonting men vi har kastat det på vägen

Jag kommer uppåt, jag kommer uppåt

Jag kommer uppåt någon annan gång

Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om hur jag suttit och finslipat på texten här under i en vecka. Lagt till och tagit bort. Flyttat om ord på mobilen på vagnen hem från jobbet och letat efter de bästa orden. Men kanske kan texten tala för sig själv.

---

Mars skulle stanna men tiden gick

Låt april passera fort nu
Tiden går så långsamt när det är tråkigt men
I maj är det kanske vår på riktigt
Kom ihåg

Hästpojken i öronen på vägen hem
På spårvagnen varje kväll
Jag tänker på
Danska vägen ligger där den gör
Där skiner solen och jag ler när jag går
Kom ihåg

För jag är på andra sidan stan nu
Med flera länder emellan oss
Kom ihåg att
Inte glömma

Du åker iväg men jag håller dig kvar

Här hos mig

Du är redan så nära

Jag går upp i tornet vi pekade på när solen gick upp

Kvinna vid havet som blivit till sten

Vi väntar tillsammans

Kom ihåg

Vi kan väl låtsas
Att allt vi gör är på riktigt
Snälla bara en gång till
Ta dig in i mina ådror
Pumpa i mitt blod och
Skjut mig upp i himlen

Jag vet att det vänder sen men

Du är den bästa kicken
Har alltid varit
Så snälla bara en gång till
Sen ska jag bli ren igen

Vi kan väl låtsas

Att vi är en film med lyckligt slut
Vi kan väl låtsas
Att febern aldrig kommer tillbaka
Bara för en stund
Sen kan du bli ren igen

Vi kan väl låtsas

Att vi aldrig har haft ont
Att extasen i oss kommer vara för evigt
Vi kan väl låtsas
Snälla bara en gång till

Ibland är man så upptagen med

Sin ilska

Att rikta den åt närmsta håll

Att man inte ser vad man förlorar
Man kanske har blivit sviken förr

För många gånger, jag vet
Vi känner ju varann
Vi vet vilka dyer vi varit i

 

Jag önskar jag kunde hålla om dig

Säga "Allt är bra nu"

Men du har sprungit för långt bort

Du är vilse i skogen, jag hittar dig inte

Ditt hjärta är redan sönder

Och jag vet inte hur det ska bli helt igen

Ibland har man bara bestämt sig

Jag gjorde likadant men ändrade mig sen

Tro mig, du måste, men du vill inte

Det är inte jag som måste tänka om

 

Mina sansade ord hjälper inte

Du förvandlar dem till ondska mot dig själv

Du har skapat en laddning som jag inte kan radera

När jag ändå är inne på saknad

Det finns saker jag är glad för

Men inte önskar tillbaka

Och det händer så sällan så jag omfamnar känslan nu
Jag kanske inte ens menar det helt men

Det är skönt att den bergochdalbanan inte är permanent
Och jag älskar ändå bergochdalbanor

Jag trodde inte livet var något annat men

Det är något med honom

Och att vi är lika

Men han har all den där energin

Som jag kan vara glad för att jag inte har

För då hade jag varit precis som honom och

Det hade jag inte klarat

Det var den insikten jag fick nu

Som jag försökt formulera förut

Samma sak varje år

Och kommer försöka formulera igen, en annan gång

Och kanske mindre abstrakt

Augusti gick så fort

Jävla augusti

Men du var väldigt fin i år

Jag saknar dig redan

Det är så mycket jag saknar nu

Alla mina vårvänner

De flög som satelliter

Och jag ligger kvar på marken

Tittar upp och letar bland stjärnorna

Men ser inget för molnen som obemärkt drog in

Över staden

Hösten förra året

När vi stod där på Avenyn och jag trodde det skulle bli annorlunda

Men höstarna upprepar sig alltid

Och jag vågar inte säga

Hur mycket jag saknar dig

Den där båten

Klaustrofobiskt eller öde dansgolv

Ger alltid eftersmak

Jag sprang därifrån som vanligt men

Den här gången överlevde jag

Jag förstod inte hur det gick till

Hur vi hamnade i parken och

Drömde drömmar om sommaren

Och jag vet inte nu

Du där med resväskan i handen

Säg mig

Vad vi tänker nu

För det känns som det alltid är samma sak

Men jag gillar det

Det är livet

Köra bil överallt hela tiden

Äta kött varje dag

(kommer inte på fler punkter men det här var de viktiga)

Så att jag kan sitta utomhus aprilkvällar utan att frysa röven av mig

Och så att mina barnbarn slipper detta kvasiväder och dessa pseudoårstider året om

Tack.

Herregud det luktade

Sommarblommor vid spårvagnsspåren

Och vinteratmosfär vid busskuren

Jag tänkte på du vet den där natten

Eller kanske morgonen

Igen

Du vet när vi stod här i en evighet

Och pratade så fort vi nånsin kunde

Och jag vet inte vad mer jag kan säga om den

Men du vet hur jag är

Försöker pussla ihop och

Skapa sammanhang

Men jag hittar inget här, förutom doften

På morgonen
Solen genom gardinerna ner på täcket

Jag ligger under fönsterbrädan

Bara en får plats där, det vet du
Jag hade kunnat ta platsen i solen

Det hade varit värt det

Tror jag

Jag vill berätta om allt det här

Men varje ord blir en bomb

Jag vill förstöra men

Inte så här

Vårvädret gör mig galen. På ett härligt sätt. Inga moln har täckt solen på en vecka och det gör mig alldeles pirrig i magen. Det luktar vår. Det luktar gräs. Hisingen luktar gräs, mamma. Det är sant. Jag vill springa genom staden och aldrig frysa mer i hela mitt liv. Det är svinkallt ute men vad spelar det för roll när jag tittar mot solen och blundar. Och bara vill gråta för att det är så härligt.

Göteborgsvåren påminner om förra årets vår. Förhoppningarna, förväntningarna, glädjen som hela tiden blandades med något fult. Det var vackert trots fläckarna. Snart kommer vi sitta där igen, i Vasaparken, hela dagar och bara andas luft som inte får en att vilja fly. Vi kommer sitta där på samma sätt men människorna har skiftat sen dess. En del har flyttat, en del har flytt. Och en del har tillkommit. Det är det bästa som finns, att få hundra nya vänner när en annan försvinner.

Jag skriver samma sak varje år för jag hinner alltid glömma under året. Hur det känns när solen träffar huden – det gör mig alldeles knäsvag. Och hur fågelsång låter. Och hur det luktar, det doftar helt underbart. Jag har hunnit glömma det sen sist, det är vad alla dessa månaders mörker gör med en, och nu är jag så jävla glad för att vara i Sverige.

Jag tappar orden så fort jag försöker fånga dem

De finns i min hjärna men de leker kurragömma

Jag har lärt dem göra så

Det är mitt försvar

Mot honom
Och hur jag trängde undan allt

Jag skrev ner allt en gång och sen tänkte jag aldrig mer

Men ibland syns minnesbilder på näthinnan

Alla år som jag tänkte:

"Det här är det sista jag skriver om dig"

Men det var aldrig sant

Jag visste nog det

Och de där minnesbilderna

Saker jag gör som påminner mig

Allting händer en första gång, livet är sånt

Sen är allting upprepningar

Jag kan inte hitta orden för att beskriva mer

En gång trodde jag att jag var ett med världen

För ett ögonblick

Det går inte att beskriva mer än så men

Det var en stark känsla av att det var exakt så

Och det här är samma situation

Språket saknar uttryck för livets röda trådar

Och jag kan ändå inte sluta försöka förklara

Hur allt handlar om dig och mig

Relationer jag skapar

Som bara finns ibland

Aldrig när jag är klar i huvudet

Bara i kemiskt tillstånd

Det är som på låtsas

I verkligheten har det inte hänt

Mina minnen är fragment
Om hur han säger saker som rycker i mitt tonårshjärta

Det som är äldre nu

Världen var statisk då

Och ingenting var möjligt

Han skulle aldrig få säga så här

Det sjukaste scenariot var det som blev verklighet

Det skulle aldrig göra mig glad

Men nu är det så här

Myrorna i kroppen är tillbaka

Jag vänder ut och in på ord, jag

Önskar att det inte slutar här

 

För jag vill att du ser mig

Med öppna ögon

Det var som att hela året sammanfattades

På tolvslaget

Kramade alla jag träffat under året

Och kände hur historien upprepade sig igen

Jag blickade ut över Göta älv

Blundade

Öppnade ögonen igen

Och allt var exakt likadant som innan

Det känns som att jag måste vara stark nu

Sån jävla tur att jag är det då

I dygnet-runt-mörker kan jag låtsas

Att det är mitt på dagen hela tiden

Har inte varit ute i solljus på flera veckor

I år gör det mig inte ledsen
Jag är bara så jävla glad att sommaren tog slut