Förvånar mig själv med att tänka på hur mycket jag tycker om att sitta i mitt mörka rum med adventsljus tända. Jag trodde aldrig jag skulle säga det. Men jag känner mig lugnare i kroppen nu, än vad jag gjorde under årets ljusa årstid. Mitt hjärta stressade sig igenom sommaren men nu, när det har blivit vinter, tänker jag bara låta mig överleva. På ett bra sätt.

Jag njuter av tystnaden. På ett sätt jag aldrig tidigare lyckats med. Och på samma sätt njuter jag av mörkret. När det var ljust dygnet runt var allt för tydligt. Varenda spricka lystes upp. Men nu väntar jag på att de ska gömmas i snö. Låt kylan förfrysa allt det onda.