Ösregn och förbarmande

Idag hade jag sovmorgon. Jag vet inte många saker som är så sköna som att ha sovmorgon. Jag hade tusen härliga drömmar under den timmen jag snoozade. Bland annat hade jag ett par bruna chinos hemma som jag hade glömt. Och så var jag på en tjejkväll där vi fikade och drack öl i hennes kök (för vi fick inte sitta i hennes rum för föräldrarna).
Jag sov till tio och gick sedan upp för lite nescafe och skogaholmslimpa med ost hemma hos Thom innan det bar av till svenskan.

På svenskan hade vi muntlig bokredovisning och på retoriken hade vi även där redovisningar, så det blev lite fruktansvärt långsamt efter de fyra timmarna.
Det bar sedan av till Friskis för lite core-jympa. Tror dock inte jag kommer gå mer på core eftersom jag har sjukt ont i nacken hela tiden och det passet innebär nästan en timmes belastning av just nacken (och magen).
Där var bakgrunden.

Nu till det jävliga under denna satans (men ändå lite mysiga) dag.
Det blev mörkt typ halv fyra på eftermiddagen. Det suger. Min hjärna går och lägger sig då.
Och när jag, nyduschad och med nyfönat hår, går ut från Friskis på väg till bussen ösregnar det. Dessutom är det iskallt och det tar aslång tid för mig att hitta mina vantar i väskan.
Tänker sedan stanna på Danska-fiket för jag ville ha en fralla att knapra på. De jävlarna har dock hunnit stänga och jag springer istället in på Maxims och köper en snickers lite snabbt. Halvspringer vidare till bussen och är dyngsur när jag sätter mig och får av mig jackan.

Eftersom det var en 500-buss jag åkte var jag tvungen att byta buss i Bergkvara. Tänkte då hoppa av vid Mariahemmet eftersom jag har gjort det de senaste 2 ½ åren. Men då vänder busshelvetet på torget i Torsås och börjar köra mot Bergkvara igen! Jag trycker på stopp och bussen stannar vid Konsum. Jag frågar då om bussen inte kör till Söderåkra. Hör dock inte vad han svarar eftersom mina öron är upptagna med att lyssna på Pang Prego, så jag bara springer av bussen.
Det ösregnar självklart fortfarande, och jag tar mig hem så fort jag kan med en tung träningsväska och grejer på axeln som gör att min nacke smärtar något fruktansvärt.

När jag kommer innanför dörren söker jag genast medlidande, men där finns bara en pappa som käkar glass framför teven, och jag vill ha middag. Men de har lagat isterband och jag äter inte isterband så jag tar ut lite falafel och wokgrönsaker ur frysen och slänger in i mikron tillsammans med potatis och brunsås.
När middagen är avklarad tycker jag så synd om mig själv att jag är värd några avsnitt av The L Word. Dock börjar jag tidigt imorgon, och trött som jag är borde jag gå och lägga mig istället. Då kommer jag fram till att mina två lektioner som är imorgon 8,10 och 15,10 ändå bara skulle bestå av tre timmars surfande och Dice Wars-spelande. Dessutom är jag jättesjuk och jag tänker oooooh stackars lilla Lisa. Så jag sjukanmäler mig på Dexter.

Synd som det är om mig måste jag få medlidande från fler och måste skriva ett oproportionerligt långt blogginlägg om detta medan jag lyssnar på så kallad "avslappningsmusik" som jag och Johanna ska använda oss av på yogan vi ska leda i skolan på fredag.
Den musiken är dock mycketmycket konstig och har artister som "Lama Tashi" och "Tan Dun, Yo Yo Ma".



Nu ska jag se på The L Word för det är jag fantamig värd. Jag har ont i handleden nu också av att ha slått på tangenter lite för länge. Sen är det även lite synd om mig för jag ser ut som flickan på bilden här ovan. Hon ser störd ut, men det gör inget för hon är bra ändå (har blivit lite blek den senaste tiden, dags att göra något åt?).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0