Precis som Thåström
Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses
Du har väl hört att jag flyttar hem igen
Hur många timmar har man väntat där nere på stationen
På nån eller nåt som aldrig aldrig kommer
Och det känns som om det var hundra år sen eller om de va igår
Om den här vintern nånsin nån gång kommer att ta slut
Så ses vi nån dag där längst upp i tornet
Tills dess ha det gott
Och sköt om dig
Ta det lugnt
Hälsningar från mig
Precis som utdrag ur Ett brev från 10:e våningen idag. Vill se Thåström på en scen snart igen. Han brukar släcka alla lampor och storbildsskärmar och sedan sjunga deppiga låtar i två timmar. I två timmar kan jag stå och försöka se ingenting och lyssna på allt han säger. Det är något terapeutiskt över det.
