Sen blir det höst igen
Började läsa texter av Emil Jensen. Hittade en som beskriver min februari och vintern så himla bra. Den heter Igen och är såhär, precis som om jag hade skrivit den för några månader sedan:
Att nånting nånsin ordnar sig, är omöjligt att tro. När natten faller över då och nu och sen. Att nånting kommer knoppas eller nånsin stått i blom. Nu när mina drömmar frusits ner. Jag börjar tänka på, Vad som skrämmer mig mest. Det som är statiskt eller det som tar slut. Då blir det vår igen, det trodde jag aldrig. Det tror man aldrig, att det ska bli. Jag går upp igen, det trodde jag aldrig. Det tror man aldrig, att man kan.
Kommentarer
Trackback
