Det är så lugnt i dig när allting stormar utanför
Jag insåg precis att idag är det ett år sedan jag åkte till Göteborg. Då jag hälsade på i Majorna, gjorde första besöket på King's head, hälsade på i Örgryte, tittade på rummet jag bor i nu, och åkte någon dag senare hem till hålan igen för att sedan återvända två veckor senare. Det var de två längsta veckorna i mitt liv, minns jag.
Och det här var det snabbaste året jag varit med om. Allt som hänt, och nu är jag är här och allt är så bra. Det var det sista jag tänkte igår innan jag somnade; att trots min stressiga hjärna så är det som det ska. Ibland glömmer jag att tänka på det, ibland vill jag ha misär bara för att känna en känsla jag så väl känner igen. Jag kan finna en trygghet i att vara ledsen för då har jag inget att förlora. Men så kan man inte leva så jag fortsätter uppskatta mitt glada jag lite till.
Och det här var det snabbaste året jag varit med om. Allt som hänt, och nu är jag är här och allt är så bra. Det var det sista jag tänkte igår innan jag somnade; att trots min stressiga hjärna så är det som det ska. Ibland glömmer jag att tänka på det, ibland vill jag ha misär bara för att känna en känsla jag så väl känner igen. Jag kan finna en trygghet i att vara ledsen för då har jag inget att förlora. Men så kan man inte leva så jag fortsätter uppskatta mitt glada jag lite till.
Kommentarer
Trackback
