Rummet med alla kläder i
Vi har ett rum med massa kläder i. När jag var liten, innan Albin kom, var det mitt sovrum och senare, när jag hade bytt rum, hette rummet "lekrummet" för där låg leksakerna. Rummet har även kallats "kontoret" (leksakerna byttes ut mot skrivbord, papper och pärmar) och "degus-rummet" (våra degusar bodde i sin bur där inne). Men nu tror jag inte vi har nåt namn på rummet längre. Idag finns där kläder, strykbord och lite sånt.
Rummet är inte speciellt stort och ligger nästan så fort man kommer in i huset. Men det var egentligen inte det jag skulle berätta om.
Det är nämligen så här att varje gång man går ut ur rummet och släcker lampan så klickar det till. Jag glömmer alltid bort att tänka på det innan jag gör det så att jag kan kolla vad det är (förmodligen lampan som klickar till, men det låter som klädhängaren). Rummet lyckas alltid besegra mig och jag har bara väntat på revansch.
Idag däremot, råkade jag släcka lampan när jag var på väg in i rummet. Det klickade till som vanligt men jag var i rummet och såg allting hända. Eller just det att jag inte såg nåt hända. Men trots det började jag peka på rummet och skratta ondskefullt. Jag gick sedan iväg och skakade på huvudet samtidigt som jag tänkte tanken "nu blev han ägd"
För övrigt påminner min rubrik mig om Thoms historia om "jag vill sova i rummet utan tv i". Men det är som sagt en annan historia.
Rummet är inte speciellt stort och ligger nästan så fort man kommer in i huset. Men det var egentligen inte det jag skulle berätta om.
Det är nämligen så här att varje gång man går ut ur rummet och släcker lampan så klickar det till. Jag glömmer alltid bort att tänka på det innan jag gör det så att jag kan kolla vad det är (förmodligen lampan som klickar till, men det låter som klädhängaren). Rummet lyckas alltid besegra mig och jag har bara väntat på revansch.
Idag däremot, råkade jag släcka lampan när jag var på väg in i rummet. Det klickade till som vanligt men jag var i rummet och såg allting hända. Eller just det att jag inte såg nåt hända. Men trots det började jag peka på rummet och skratta ondskefullt. Jag gick sedan iväg och skakade på huvudet samtidigt som jag tänkte tanken "nu blev han ägd"
För övrigt påminner min rubrik mig om Thoms historia om "jag vill sova i rummet utan tv i". Men det är som sagt en annan historia.
Kommentarer
Trackback
