"Verkligheten"
Har skrivit en del den senaste veckan för att jag tänker att det är bra att göra när jag ändå har tid. Tänkte att jag kör in ett litet stycke här med en tanke jag ofta tänker på. Vet inte vad det ska vara bra för egentligen, mest bara det att jag kan...
det där med ”verkligheten” förvirrar mig så jävla mycket. Jag förstår att ingen människa vet vad verkligheten egentligen innebär (jag känner att jag kommer tillbaka till förra årets sommarskurs i ekofilosofi) men jag FÖRSTÅR verkligen inte. Det känns som att jag förvandlas till olika former av mig själv beroende på i vilka situationer jag befinner mig. Som en kameleont med evigt liv, ni vet som ett sånt där djur (jag tror det var en manet, det lärde jag mig i helgen) som byter ut celler istället för att dö. Den ska tydligen leva för alltid, men hur kan vi vara så säkra på det?
det där med ”verkligheten” förvirrar mig så jävla mycket. Jag förstår att ingen människa vet vad verkligheten egentligen innebär (jag känner att jag kommer tillbaka till förra årets sommarskurs i ekofilosofi) men jag FÖRSTÅR verkligen inte. Det känns som att jag förvandlas till olika former av mig själv beroende på i vilka situationer jag befinner mig. Som en kameleont med evigt liv, ni vet som ett sånt där djur (jag tror det var en manet, det lärde jag mig i helgen) som byter ut celler istället för att dö. Den ska tydligen leva för alltid, men hur kan vi vara så säkra på det?
Hur som helst så har jag svårt att förstå vad JAG är för något. När jag sitter såhär i min ensamhet känner jag mig som den ensammaste människan på jorden för jag har liksom ingen känsla av att något existerar utanför det jag ser. Som en bebis som bara utvecklats fysiskt. Jag har försökt formulera det här så många gånger men jag tycker aldrig att jag lyckas så jag gör nu ett försök igen.
Jag sitter på golvet på en balkong och har ingen uppfattning om världen runtom mig, oavsett om jag har facebook igång eller inte. Men när jag träffar andra människor glömmer jag helt bort den känslan. Även då är jag bara just där och då, i det ögonblicket (fast å andra sidan så känner jag mig aldrig helt och fullt i nuet vilket förstås är motsägande).
Kommentarer
Trackback
