Eller kanske hur jag ska säga nåt nu

Jag måste vara tyst

(Och se vad som händer när det bränner till

Som jag och Annika Norlin brukar säga)

Det är som de blickar jag ger bort ibland

De betyder allt och ingenting

Det är konstigt på det viset

Att man kan mena hela världen och bara vakuum på samma gång

För allt jag skriver nu handlar om just det

Och kluvenheten inom mig

Om hur jag håller fast vid sådant

Som jag vill vara fri ifrån

Och om att jag tänker för mycket

Men att jag inte bara kan vara heller

Jag startar upp och lägger aldrig ner

Dessa projekt och jag skapar gråzoner

För så vill jag ha det

Men det är inte alltid rättvist