Stanna hos mig du behöver inte gå än

Den där båten
Klaustrofobiskt eller öde dansgolv
Ger alltid eftersmak
Jag sprang därifrån som vanligt men
Den här gången överlevde jag

Jag förstod inte hur det gick till
Hur vi hamnade i parken och
Drömde drömmar om sommaren
Och jag vet inte nu

Du där med resväskan i handen
Säg mig
Vad vi tänker nu
För det känns som det alltid är samma sak
Men jag gillar det
Det är livet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0