Brankelfnatt -

Ibland är man så upptagen med

Sin ilska

Att rikta den åt närmsta håll

Att man inte ser vad man förlorar
Man kanske har blivit sviken förr

För många gånger, jag vet
Vi känner ju varann
Vi vet vilka dyer vi varit i

Jag önskar jag kunde hålla om dig

Säga "Allt är bra nu"

Men du har sprungit för långt bort

Du är vilse i skogen, jag hittar dig inte

Ditt hjärta är redan sönder

Och jag vet inte hur det ska bli helt igen

Ibland har man bara bestämt sig

Jag gjorde likadant men ändrade mig sen

Tro mig, du måste, men du vill inte

Det är inte jag som måste tänka om

Mina sansade ord hjälper inte

Du förvandlar dem till ondska mot dig själv

Du har skapat en laddning som jag inte kan radera

Det här är inte min ilska och

Jag har aldrig velat göra dig ont

Men bränslet med allt gott som jag vill ge dig

Den har du tagit slut på

Ibland saknar man någon så mycket

Att man låtsas som det regnar

Istället för att lösa upp knutarna

För man vet det innebär bara smärta

Man skjuter på problemen

Även om det bara gör saken värre

Människan är dum på det sättet

Och jag är så trött på relationer

2014-01-27 @ 23:32:48 Dikt och tankar Permalink

Kommentarer

Trackback