Det finns en sak jag lovat mig själv att (inte) göra när juli börjar

Jag misslyckas desperat ikväll

Du behöver inte säga att du har nån annan

Ibland tänker jag tillbaka

Inatt skrek hela himlen åt mig

Vill inte tänka på dig mer

Ska vara jobbig och publicera ett utdrag från vad jag skrivit i helgen. Har insett att det är livsviktig terapi att skriva utförligt, kanske kan jag gå vidare när jag är klar. Here it goes...

”Glad midsommar! Är det fest?”

”Det är fest, jag sjunger Håkan Hellström”

”Är du i stan? Får jag komma bort?”

Hon fick komma bort till honom. Han var bara en bit därifrån på fest hos en vän. Hon tog sig ut från lägenheten som gav henne cellskräck. Hon frågade om någon ville följa med men hon skulle få gå själv. Jordgubbsvinet var slut men hon ville inte komma tomhänt, så hon tog med den flaska vin hon egentligen tänkt dricka upp. Hon gick ut på vägen, som nu skilde dem åt, och började gå åt hans håll. Klockan var mycket och hon trodde aldrig hon skulle komma fram. Det kändes som alla de gånger hon gick på hans gata, alla de gånger en för lång gata funnits mellan dem. Så hon började springa. Hon var full och hon började springa och hon blev aldrig trött. Hon stannade inte förrän hon kom fram till en gräsplätt. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen nu så hon ringde till hans mobil.

Inget svar. Testar igen. Svar:

”Jaaa jag har lurat mig själv! För många gånger nu!! Jag trodde…”

”Hallå!? Vart är du? Kan du gå ut och möta mig?”

”Du måste va sjuuuuk”

”Hallå?”

”Ja jag går ut!”

(...)

Hon bet på toppen av vinflaskan som hon höll mellan deras kroppar. Så att han inte skulle komma närmare. De satte sig på trappan utanför huset där festen var. De skakade de av kyla men de ville inte gå in. De ville vara ensamma. Hon spelade musik från sin mobil. Berättade att hennes ringsignal har hans namn i låtnamnet. Han var fullare än hon nånsin sett honom och han skakade på huvudet.

”Nejnejnej”, sa han. Och: ”Får jag en kyss?”

”Sen”, svarade hon i hopp om att han skulle glömma det eller överraska henne. Om han kysste henne snabbt skulle hon inte hinna säga nej, hon önskade att han skulle göra det.

”Vad gör du här?”, frågade han.

”Jag ville bara träffa dig”

Ikväll sitter jag ensam på mitt rum och tittar på fransk film. Le hérisson. Men mitt i den började jag läsa sådant jag skrev för längesen och jag tänkte att det är ändå så pass länge nu att jag borde publicera. So here it comes.

Igår lurade jag dig att skriva
"Nu blir jag säkert kär i dig"

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blir kär i alla jag möter

Alltså det Fanny skrev på sin blogg häromdagen om självrättfärdigande skitsnack tyckte jag var ganska fantastiskt. Värst vad jag börjar länka. Värst vad jag engagerar mig.

Ännu ett blogginlägg av Sandra Beijer som får mig att skratta (för att det är så fint) och gråta (också för att det är så fint). Ler med tårar i ögonen åt hur människor tycker om de små sakerna. Precis som jag brukar göra. Men tänker att de inte borde nöja sig med det, det är vackert för stunden men i längden är det ingenting. Ett exempel:

"Vi dansade vals i skolan. VALS. Och pojken som vänt upp och ner på min värld ler mot mig och frågar om vi ska dansa. Vi dansar lite halvdant. Han trampar mig på tårna men jag bara ler, han får trampa på mig hur mycket som helst bara han är nära och håller sin hand på min skuldra."

Jag vill bara säga till den flickan NEJNEJNEJ. Bara för att du får dansa med den fina pojken får han inte trampa dig på tårna. Han får inte trampa på dig även om han håller sin hand på din skuldra. Vill jag säga till henne.

Plötsligt blev jag beskyddaren av tonårshjärtan. Om det ändå var ett yrke... Jag skulle göra ett så bra jobb. Jag skulle förstöra romantiken och mysteriet kring kärleken för dem men de skulle tacka mig tillslut.

Ikväll läser jag vad Sandra Beijers läsare gjorde för några veckor sen. Tänker att de måste lära sig sluta att romantisera. Jag vet det är spännande men det kommer krossa dem tillslut.

Egentligen är du inte kär i mig

Ärligt talat det var skönt med ett dåligt svar

Hade februari varit en dag längre hade jag dött

Den här sommaren kommer bli awesome

Tredje veckan i rad som jag tänker