Dagis-, lågstadie-, mellanstadie- och rentav högstadiefasoner tar aldrig slut. För vissa kanske det gör det; även om jag hade det förut så anser jag inte mig själv ha det längre. Någon slags fason alltså. Jag talar nu utifrån egna erfarenheter när jag säger att tjejer är värst när det gäller sådant. Den värsta sorten jag träffat på är den sorten som pratar illa om mellanstadiefasoner men själv är fast i högstadiet. Det är konstigt att det är så svårt att se att man är likadan själv. Är jag sådan?

Som barndomsvänner kan man glida ifrån varandra, men inte "göra slut". Man kan tycka att människor förändras för mycket, och det är sant, folk förändras. Det är sånt man gör när man växer. Ett bevis på att man själv inte vuxit särskilt mycket den senaste tiden är när man säger att folk har förändrats och blivit konstiga den senaste tiden.

Man kan tycka att någon är töntig men man kan ändå respektera personen för den som den är, och man kan acceptera att andra människor har andra intressen och mål i livet än en själv.

Jag bryr mig inte om mina vänner inte gillar samma musik som jag. De behöver inte läsa vad jag läser, de behöver inte önska vad jag önskar. Det är olikheterna som gör folket och jag blir ledsen när jag ser de människor som aldrig insett att världen inte är skrika, slåss och spela fotboll. Eller de som inte gillar de som inte gillar att festa, de som hellre är hemma och lagar mat och har myskväll.

Jag tycker att exempelvis WoW är ett beroendeframkallande ont, men jag trycker inte ner de som spelar det, jag trycker inte ner folk för sakens skull. Jag kanske trycker ner dem som trycker ner dem som spelar WoW och jag undrar om det är samma sak?

Med endast ett halvår kvar på gymnasiet bryr jag mig inte längre. Jag kan skaffa mig ett annat liv och jag ska göra mitt bästa för att vara mig själv och låta andra vara det också.

Alla tankar vill ut

Nu nu nu

Jag försöker bara samla dem

Så att jag förstår mina egna resonemang

Det är höst

Men julen är redan här

Det är det som sätter det mysiga i det mörka

Och jag omger mig

Med TV-serier, ljus, te

Rökelser får min mamma att undra

Jag är en liten tankeknarkare

Jag knarkar uttryck

Spelar musik för mitt sinne

Komponerar i duschen och

Glömmer vad jag kommit på när jag kommer ut

Skaffar vattentåligt papper och lägger mig i badkaret

Tänker och glömmer bort

Skriver och sparar till ingen nytta

Hur står det till?

Sveriges mest använda fras

Jag tror inte på det

Men det värmer ändå lite att tro

Att vi verkligen bryr oss om varandra

För jag är folkskygg

Sitter på bussen

Lyssnar på radio

De talar om mango och jag lyssnar på

"Goddamn kan inte skriva dikter när det är sol"

Det är svart ute och jag önskar att jag inte känner någon nu

Den närmsta timmen vill jag vara själv

Okänd

Jag undrar om det är en bra anledning att flytta till en stor stad

Eller om jag ska hålla mig till smått

Jag är en storstadsflicka i en liten by

Och i storstan blir jag ännu mer ensam

Jag kanske tröttnar på det snart

Att vara ensam

Jag måste bestämma mig snart

Kaffe latte eller te

Korv med bröd eller falafel

Jag vill inte bo här

Jag är trött på att anpassa mig

Jag vill vara själv

Jag vill bestämma

Men jag tar gärna råd av andra på vägen

Och så undrar jag

Hur man vet när en dikt är slut

Hur vet man vad som är

En dikt

Jag tankeknarkar